För vem kan glömma
Imorse vaknade jag klockan sju av att det var ljust och alldeles för varmt på mitt rum, låg kvar i sängen ett tag sen var det bara att kliva upp och åka till stugan, var där hela dagen och grillade korv i massa blåst och sol.
Imorgon ska vi fira min födelsedag lite innan för att pappa jobbar på Onsdag, så det blir kul.
Satt och kollade igenom gamla inlägg sen förra året vid den här tiden, hade ett väldigt bra Mars, träffade Alex, hade en jätte bra födelsedag, blev överraskad av Ellen och Denise och var med Alex mest varje dag, så lycklig jag var den tiden.
Och nudå? Ett år senare? Hur har jag det nu?
För just mig var det ingen bra början alls på det nya året, har mest legat inne och varit nere på botten, inte känt nått hopp alls om livet. Men känns som om det är på bättre vägar nu, kanske att jag snart tar mig upp till toppen, inte än, inte på länge, men en sak är säker och det är att jag är påväg upp.
Brukar tänka på saker som jag har att se fram emot, och vilken fin familj jag har, och att jag inte kan ligga inne och gråta över så onödiga grejer. Ibland kan jag gråta över att jag inte har en hund,Fast att jag inte ens gillar hundar?
Det är jobbigt att vara en tonåring med tusen känslor som överflödar i hjärnan, som rinner över och man då kanske gråter i flera timmar över INGEN anledning egentligen. Men det är så det ska vara just nu, för alla har eller kommer gå igenom det. Det är okej att gråta på rummet en kväll, det är okej att äta godis för att man behöver de, det är okej att vara sur och arg, men man måste också inse att livet är grymt härlig.
Ha en bra kväll mina få trogna läsare.
Kommentarer
