Snart går jag ut nian med förhoppningsvis godkända betyg och ett helt liv framför mig med gott och ont. 15 år har gått, snart 16, av ett liv som är så långt. Ett liv med massa möjligheter! Gud så jag längtar efter att bara få komma bort, från Bräcke, från hålan där alla känner alla, där alla vet allas skit och där alla sprider skit som inte ens finns, men sen finns det mitt i allt skit det finaste jag vet, min familj som betyder mer än allt, min pojkvän som jag har fjärilar i magen av såfort jag tänker på honom, och mina vänner som alltid kommer finnas där. Men sånt finns alltid kvar, vart man än är, så finns det kvar. 

Nu är det bara nån vecka tills det är val också, Sundsvall blir det till 110%, men vilken skola är inte bestämt och inte linje. Gillade Västermalm starkt, såg ut att ha härliga människor och en bra stämning, det var min första känsla iallfall, sen vet jag ju inte hur det egentligen är. Är sugen på vård och omsorg, men mina tankar ändrades idag när jag var tvungen att sitta ute några minuter för att ta luft efter att Ulf skar sig lite med kniven när han lagade mat, och det inte ens kom blod. Då insåg jag att hur ska jag kunna ta hand om en människa som blöder om jag mår illa av ordet bara. 

Mycket tankar, men alla i min ålder ska ju gå igenom samma beslut, så jag är inte ensam om mina problem haha.