Love you girls 
Igår hade vi fika hemma hos Moa med massa tårar, skratt och pratt. Var där i några timmar sen kramade jag om mina älskade vänner som jag förmodligen inte kommer träffa på ett tag. Usch vad hemskt det låter, att inte få träffa människorna som har varit mig så nära så länge jag minns. Men dom försvinner ju inte, det gör dom aldrig. Dom finns kvar där hela tiden, de vet jag.