Tror helt ärligt att jag har ramlat ner i någon period som är helt omöjlig att ta sig ur, hur mycket man klättrar upp så ramlar man endå ner när man precis hade tagit sig till toppen. Tillslut blir man för trött och orkar inte ens försöka klättra upp igen, man bara ligger där bland skiten och hoppas med det lilla hoppet som finns kvar att någon en dag ska komma och dra mig så långt upp igen och spola bort skiten så jag kan vända blad och fortsätta leva. 

Ungefär så är mitt liv just nu. Det är så himla upp och ner så jag nästan blir åksjuk. Det finns några få stunder i mitt liv då jag känner att jag är värdefull och duger till. Resten av tiden får jag dåligt samvete över att jag inte duger till, över att jag ska flytta från min familj. Min familj som betyder mer än allt. Utan min familj skulle jag hata mig själv och mitt liv mest av allt, det skulle jag göra. För inget annat i världen kan få mig att bli så trygg och omtyckt som min familj. Det har jag nog insett det senaste året. Förut tyckte jag att det bara var jobbigt att sitta kvar vid bordet och prata med min familj efter middagen, jag sket i vad som hades att berätta och ville bara ut och komma hem sent på kvällen och låsa i mig på rummet. Nu har jag insett att det är det bästa jag vet, sitta kvar efter middagen och prata så länge om allt alla har att berätta, och tillslut har alla gått så jag sitter där ensam. 

Min familj är så värdeful för mig. 

Jag är så himla djup människa, märker ni de haha?

Satt nu min sista skolavslutning på torpet och avslutade 9 år med den bästa klassen någonsin. Konstigt nog var jag inte den som grinnade när hejdå kramar delades ut av både lärare och elever. Men tror inte att jag har insett det än, det kommer väl haha. 

Igår satt jag och tänkte att jag skulle ha en speciell tröja på skolan imorgon, det slog mig sen "juste Wilma du kommer aldrig mer sitta i bilen varje morgon påväg till den skolan" och DÅ vart jag lite ledsen. Vad töntigt det låter? Men det är ju en förändring i livet. Och nu ska jag flytta 12 mil bort från det vanliga, bo ensam(med Alicia) och börja ny skola. Åh livet är så spännande men så läskigt.

Börjar min första sommarjobbs dag idag på dagis, så det blir ju lite spännande att se, har ju dock varit på dagis ett antal gånger med mamma+ praktik 2 gånger. Satt det är inget nytt för min del. 

Försökte lägga in bilderna från min kamera, men datorn och kameran ville inte sammarbeta och det funkade inte.. 

Idag är jag på bra humör och min älsklings Moa kommer hit om 30 min. Love 

Jag har också fått en hemsk nackspärr som resulterade en dag hemma i sängen och en riktigt stel och sur Wilma. 

Vårfesten(eller sommarfest som 8orna ville kalla de) har varit idag också, dansade lite för mycket och det kommer jag och min nacke få lida över imorgon på Filips student. Hoppas vädret är på den soliga sidan då jag tänkte ha klänningen helt frivilligt. Sen skulle det ju vara himla tråkigt för alla studenter om vädret var dåligt. Allt känns ju bara dåligt om det skulle bli regn på en sån speciell dag.

Sen har jag köpt en jätte fin vitt blus i Sundsvall som kommer användas flitigt i sommar.

Har också övningskört med pappas raggarbil, jätte kul men läskigt.

Ibland tror jag inte att jag inser att jag har det bättre än vad jag får för mig. Jag lägger mig själv lätt i skiten och blir lätt låg på en gång, svag bara någon öppnar sin mun. Jag är i en period som jag inte har varit fri på flera månader, jag blir lätt svag och grinig, tror jämt att ingen älskar mig och får för mig saker. Därför försöker jag att skriva här på bloggen alla saker som känns bra och dåligt just precis nu och se att det är okej att sura i 5 min över en sak som är helt onödig, men sen räcker det. Jag kan inte ligga och tugga en sak i flera veckor, jag måste lära mig att svälja alla gamla problem och se det bra i mitt liv. Mitt mål just nu, att lära mig att gå vidare och sluta deppa över en sak som har hänt för flera månader sen, eller en sak som att en finne bestämmer sig för att sätta sig på min rygg där det är noll okej att ha en finne, för vem fan får inte en finne på ryggen under sin tonårstid? 

Men en sån sak kan jag hata mig själv för alldeles för länge, skärpning Wilma.

Mina finaste tjejer innan vårfesten.

Usch vad jag kommer sakna er

Har ingenting, verkligen nada nada att skriva om. Därför har bloggen stått tom tills nu. Imorse på bussen insåg jag några saker

1: helt plötsligt har jag fått acne(???) eller acne var att ta i, men 30 tal små små finnar i pannan borde inte kallas nått annat än acne. WHAT TO DO?

2: det är spindlar överallt, både inne och ute. Och jag har fått bett överallt, kan det vara spindelbett?

3: det var helt plötsligt 22 dagar till sommarlov

4: min solbränna är redan borta

Inte så bra saker jag kom på idag, förutom sommarlov.

Resten av dagen har jag bara varit hemma och gjort en hallon paj som familjen ska mumsa på till efterrätt. Ha en bra kväll.

Ibland kan man undra om inte föräldrar har någon jävla koll på sina vidriga ungar som dagligen mobbar andra i sin ålder. Lär man inte sina barn redan från dagis att alla är lika värda, tjock, smal, kort, lång, alla är lika.

Finns det liksom inget stop? 

Att mobbning fanns bland ungdomar är något jag har vetat sen jag var liten och kanske inte tänkt på det lika mycket som jag nu gör. Men när det går så långt att Greta 5 år inte vill gå till dagis för att hon har annorlunda kläder än dom andra, är det inte äckligt sjukt? 

Jag kan inte ens minnas att jag brydde mig om vad jag hade på mig när jag var 5 år. 

Att små barn ska behöva tänka på vad dom stoppar i sig för bröd till frukosten för att kunna passa in och slippa bli retad, då har det fan i mig gått för långt.

Ibland vill jag bara ta en stor hink med kokhett vatten och hälla över föräldrar som har barn som bokstavligen mobbar sina klasskamrater och be dom vakna upp och lära ungarna sina lite vett. Såna naturliga saker som man VET redan sen liten att man bara inte gör. Man säger inte till en person att den är tjock, man gör bara inte de. Vem kan ens tänka tanken att kläcka ur sig en sån vidrig kommentar? Folk borde strypas ibland. 

Sen lärarna då? Hallå vart är ni? Mobbning sker mycket i skolan, och på raster, borde inte lärarna vara där och säga till på skarpen, borde inte lärare ha respekt, borde inte ungarna lyssna på ett nej så gör man inte av sin lärare? 

Barn är så bortskämd och överlägsen nu så det är pinsamt. Det finns ingen respekt alls till vuxna, NOLL reskept.

Sen ska jag inte dra alla över en kant, för det finns tusentals godhjärtade människor och barn därute som aldrig skulle tänka tanken att vara så rå mot någon annan människa.

Godnatt från en arg Wilma som önska hon kunde kasta alla bortskämda ungar i ett läger där man lärde sig lite vett.

 

 

Ena dagen åkte vi in till Rhodos stad för att shoppa och kolla på allt fint som fanns där.

 

 

 

Okej nu snackar vi det bästa av det bästa, det här stället är det finaste jag någonsin sätt. Det var finare än weheartit bilder, på riktigt. Allt gick i vitt och grått. Ingen av mina bilder kommer kunna visa hur underbart fint hotellet var. Personalen var hur trevlig som helst och maten var helt gudomligt bra. Mina ord kan inte förklara. 

"Dit ska jag igen" Det är det bästa jag kan säga.

Vi började bilresan ner mot arlanda vid halv åtta undefär, vi var framme någon gång mitt på dagen. Då satt vi på arlanda och väntade för att få lämna in väskorna, sen tog vi det lugnt och kollade runt lite. Planet lyfte vid halv sex, sen var vi framme på hotellet på natten någongång. Allt gick verkligen så himla smidigt, inga långa kö väntande eller något i den stilen. Resan hem gick ännu bättre, det tog oss 40 minuter från att vi klev av flygplanet och var ute på E4 påväg hem, så det tog himla snabbt och var hur smidigt som helst.

 

Kommer inte orka redigera någon bild alls, så vi får se hur bra kvalite det blir på bilderna haha.

Har nu kommit hem på Svensk mark igen, vi landade runt fem på arlanda, sen väntade en bilresa hem. Internet nere i Grekland var lite halv segt men det spelade inte sån stor roll. Men det vart ialla fall ingen bloggning. 

Jag ska sno en ide av Nicolina och lägga upp inlägg i olika "katagorier" så det blir lättare att läsa och så inte bilderna från resan ska bli i oordning. 

Tog mig till skolan imorse och köttade nationella so det första jag gjorde, kändes som om jag inte kunde någon av frågorna. Nu har jag precis ätit en sallad och ska nu fixa inläggen om resan sen packa upp och städa rummet. Tål inte av dom där små små spåren av damm på mitt vita rum, jag får panik då.

 

Jag vet inte hur bra internet kommer vara nere i värmen, men det ska finnas wi-fi på hotellet. Så om bloggen uppdateras eller inte får vi se.