Tror helt ärligt att jag har ramlat ner i någon period som är helt omöjlig att ta sig ur, hur mycket man klättrar upp så ramlar man endå ner när man precis hade tagit sig till toppen. Tillslut blir man för trött och orkar inte ens försöka klättra upp igen, man bara ligger där bland skiten och hoppas med det lilla hoppet som finns kvar att någon en dag ska komma och dra mig så långt upp igen och spola bort skiten så jag kan vända blad och fortsätta leva. 

Ungefär så är mitt liv just nu. Det är så himla upp och ner så jag nästan blir åksjuk. Det finns några få stunder i mitt liv då jag känner att jag är värdefull och duger till. Resten av tiden får jag dåligt samvete över att jag inte duger till, över att jag ska flytta från min familj. Min familj som betyder mer än allt. Utan min familj skulle jag hata mig själv och mitt liv mest av allt, det skulle jag göra. För inget annat i världen kan få mig att bli så trygg och omtyckt som min familj. Det har jag nog insett det senaste året. Förut tyckte jag att det bara var jobbigt att sitta kvar vid bordet och prata med min familj efter middagen, jag sket i vad som hades att berätta och ville bara ut och komma hem sent på kvällen och låsa i mig på rummet. Nu har jag insett att det är det bästa jag vet, sitta kvar efter middagen och prata så länge om allt alla har att berätta, och tillslut har alla gått så jag sitter där ensam. 

Min familj är så värdeful för mig. 

Jag är så himla djup människa, märker ni de haha?

Satt nu min sista skolavslutning på torpet och avslutade 9 år med den bästa klassen någonsin. Konstigt nog var jag inte den som grinnade när hejdå kramar delades ut av både lärare och elever. Men tror inte att jag har insett det än, det kommer väl haha. 

Igår satt jag och tänkte att jag skulle ha en speciell tröja på skolan imorgon, det slog mig sen "juste Wilma du kommer aldrig mer sitta i bilen varje morgon påväg till den skolan" och DÅ vart jag lite ledsen. Vad töntigt det låter? Men det är ju en förändring i livet. Och nu ska jag flytta 12 mil bort från det vanliga, bo ensam(med Alicia) och börja ny skola. Åh livet är så spännande men så läskigt.

Börjar min första sommarjobbs dag idag på dagis, så det blir ju lite spännande att se, har ju dock varit på dagis ett antal gånger med mamma+ praktik 2 gånger. Satt det är inget nytt för min del. 

Försökte lägga in bilderna från min kamera, men datorn och kameran ville inte sammarbeta och det funkade inte.. 

Idag är jag på bra humör och min älsklings Moa kommer hit om 30 min. Love 

Jag har också fått en hemsk nackspärr som resulterade en dag hemma i sängen och en riktigt stel och sur Wilma. 

Vårfesten(eller sommarfest som 8orna ville kalla de) har varit idag också, dansade lite för mycket och det kommer jag och min nacke få lida över imorgon på Filips student. Hoppas vädret är på den soliga sidan då jag tänkte ha klänningen helt frivilligt. Sen skulle det ju vara himla tråkigt för alla studenter om vädret var dåligt. Allt känns ju bara dåligt om det skulle bli regn på en sån speciell dag.

Sen har jag köpt en jätte fin vitt blus i Sundsvall som kommer användas flitigt i sommar.

Har också övningskört med pappas raggarbil, jätte kul men läskigt.

Ibland tror jag inte att jag inser att jag har det bättre än vad jag får för mig. Jag lägger mig själv lätt i skiten och blir lätt låg på en gång, svag bara någon öppnar sin mun. Jag är i en period som jag inte har varit fri på flera månader, jag blir lätt svag och grinig, tror jämt att ingen älskar mig och får för mig saker. Därför försöker jag att skriva här på bloggen alla saker som känns bra och dåligt just precis nu och se att det är okej att sura i 5 min över en sak som är helt onödig, men sen räcker det. Jag kan inte ligga och tugga en sak i flera veckor, jag måste lära mig att svälja alla gamla problem och se det bra i mitt liv. Mitt mål just nu, att lära mig att gå vidare och sluta deppa över en sak som har hänt för flera månader sen, eller en sak som att en finne bestämmer sig för att sätta sig på min rygg där det är noll okej att ha en finne, för vem fan får inte en finne på ryggen under sin tonårstid? 

Men en sån sak kan jag hata mig själv för alldeles för länge, skärpning Wilma.

Mina finaste tjejer innan vårfesten.